Ett val?

Nä, i detta fallet var det en instinkt!

Mikael Wiehes sång "Valet":

"Vakna upp! Fatta mod!
Börja se dig omkring!
Bli inte en av dem som bara står där se´n
och säger att, jag visste ingenting"

Jag är glad att jag inte behöver vakna upp och fatta mod när det väl gäller utan att jag reagerar instinktivt när det behövs! Jag kan nog faktiskt säga att jag är stolt över mig själv idag! Att modet bara finns där när det behövs utan att jag visste det själv.

Igår hade jag och Ego en trevlig kväll på stan. Som brukligt började vi "leta mat" innan vi skulle ringa taxi och åka hem. Halvt ofrivilligt, men vanan trogen, drogs vi mot kebabvagnen, trots att vi är överens om att det är rätt så äckligt. Men är man bara ute ett par gånger om året så ska man väl passa på att göra något äckligt också...

På väg fram till luckan så märkte vi att det var lite buffel och bråk i den grupp ungdomar som stod brevid.
-Bara de inte börjar slåss, sa vi till varandra.
Gruppen började röra sig lite ifrån oss, vilket kändes skönt. Jag minns att jag sa till Ego:
-Egentligen hade man ju velat gå fram och säga till dem, men det vågar man ju inte. Jag tänker på mina barn och vill ju inte riskera att bli skadad.
Två sekunder efter att jag sagt det så blev en kille nerslagen och fick en spark i sidan och sen en i huvudet, den andra sparken mot huvudet var på väg... MEN då hände något oväntat!!!
Jag tror att killen som sparkade, blev så paff att han kom av sig. Mitt i slagsmålet stod det nämligen helt plötsligt en liten stor JAG och en EGO och gapade att nu fick det räcka, nu slutar ni, är ni inte riktigt kloka... Killen som sparkade glodde på mig och skrek att "men han är ju för fan dum i huvudet" jag skrek tillbaka att "det spelar ingen roll hur dum i huvudet han är, du sparkar inte på honom en gång till"!!!

Sen måste jag erkänna att det jag minns tydligast efter det är att mina knä skakade och hjärtat bankade. Men grupperna (ca 4-5 pers i varje) gick i alla fall åt vars ett håll. Killen som blivit sparkad tackade flera gånger för hjälpen...
Vi gick fram till luckan, jag gjorde en lång utandning och sa:
-Två kebab i bröd, tack.

Jag är glad att instinkten tog överhand, jag hoppas att andra vuxna hade gjort likadant om det var mitt barn! Inte stått oberörda och tittat på, som de tre männen som stod vid sidan om...