JA, så är det och det finns inget att göra åt det så det är lika bra att acceptera det. Det det det, ja, att vara 37 år alltså! Faktum är att 37 känns rätt så okej. Jag minns att jag hatade att fylla 27, det kändes jätte gammalt. Jag vet inte om det var en tidig 30 års kris. 30 däremot kändes helt okej. Nu när jag tänker riktigt mycket på det, 37 alltså, 37 37 37 så känns det rätt så gammalt. Jag tror att 40 kommer att kännas bättre! 40 låter lite, hum... fint. (är det då man ska sluta räkna, Annika?)
Har flyttat på firandet till kommande helg pga examination, pengabrist och lite sjuka barn. Men då blir det smörgåstårta (och öl)!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Grattis!
Och du - 37 är bara siffror... ; )
Samma dag fyllde jag 33! Du vet att vi delar dagen med Dolly Parton, Lena Philipsson och Stefan Edberg!?! Fiiiina människor allihop! :-)
40 är finfint och ja, ungefär där slutade jag räkna. Bara siffror som någon så klokt konstaterade :-) Hoppas du hade en skön dag!
Skicka en kommentar