Tack för den...

Min söta lilla dotter, Linn 4,5 år, är väldigt ärlig! Det är ju en bra egenskap, oftast i alla fall. Nu har hon kommit på att mamma är tjock och det får jag höra med jämna mellanrum. Jätte trevligt!!! Men jag kan ju inte bli sur på henne för hon har ju en poäng. Dessutom har hon aldrig sagt det på ett elakt sätt utan alltid väldigt gulligt och försynt.
Som för ca en vecka sedan när jag hittade en bebis-mugg i köksskåpet och sa till Linn att den kan vi ju ta bort för vi har ju inga bebisar längre. Då trodde jag ju att hon skulle tänka och kanske kommentera att det var hon som blivit stor. Istället säger hon, efter 2 sekunders betänketid, med huvudet lite på sned och ett gulligt leende:
- Nä... men mamma, du ska ju snart föda några fler till oss. För du är ju tjock!
Igår var det dags igen... Linn hade ritat två teckningar som hon hade rullat ihop. Hon kom ut till mig i köket och sa:
- Mamma, jag har ritat en till Mindy och en till dig, men ni får inte öppna dem förrän på julen!
-Oj vad spännande, sa jag, vilken är till mig?
-Den tjocka, för du är ju tjock, för du äter ju så mycket mat.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Hon har ju som sagt en poäng... för att vara en liten, nätt och smal person som jag så har jag en väldigt tjock mage! Det sitter liksom 2-3 kilo för mycket fett just på magen! Snacka om att vara felpropotionerad. På kvinnor är det väl "meningen" att extra kilona ska sitta på rumpan och låren, det har jag inga (rumpa och lår alltså). Jag hade gärna behållt mina 2-3 extra kilo om jag kunde flytta dem till rumpan!!! Det värsta är nog att jag är rädd att det inte bara är Linn som tror att det är bebisar i magen...